Erik Viktor Karlsson åtalad för dråp

Domboken år 1881 den 5 November Villåttinge Härad

 

Klara Matilda Andersson – Anders Gustaf Jansson – Erik Viktor Karlsson

 

§ 1 E. V. Karlsson tillt för dråp ang.

(Den i texten förekommande unga flickan, 5-åriga Mathilda qwvelina är mina barns farfars mor)

 

Protokoll hållet vid extra sammanträde under pågående lagtima Höste Ting med Willåttinge Härad å cellfängelset i Nyköping den 5 November 1881.

 

Närvarande: undertecknad e.o. Notarie, af Kongl. Majts och Rikets Svea HofRätt den 25 sistlidne Oktober förordnade att såsom särskild domare handlägga nedan nämnde ransakning, äfvensom Nämn

demännen Häradsdomaren Erik Andersson i Ekeby, Olof Jonsson i Lundby, Nils Gustaf Andersson i Remna, Anders Gustaf Andersson i Mellösaby, Lars Nilsson i Flensby, Oskar Grubb på Wahlsund och Olof Gustaf Andersson i Hosjö.

 

S.D. Från K Befde (KronoBefallningshavande) i länet hade den 19 sistlidne Oktober till Domhafvanden i häradet ankommit en skrifvelse af följande lydelse.

”Till Herr Domhafvande etc

Sedan Länsmannen G C Eckerberg etc Litt A. Hvarjemte KBfde den 27 i berörde månad; till Domhafvanden insändt protokoll öfver den å Arbetskarlen Anders Gustaf Jonssons döde kropp verkstälda rättsmedicinska undersökning jemte Herr Provincialläkaren E Landelius i anledning deraf af afgifna embetsutlåtande, så lydande:

”Afskrift. År 1881 den 21n Oktober etc; Litt B

Med föranledande häraf hade ransakning med Soldaten Erik Viktor Karlsson blifvit utsatt att denna dag härstädes ega rum hvarom underrättelse meddelats Länsmannen G C Eckerberg med förständigande att dervid komma tillstädes i egenskap af allmän åklagare samt att till samma tid inkalla målseganden jemte de vittnen, han kunde önska få i målet afhörde. Och då nu ransakningen företogs instälde sig Länsmannen Eckerberg såsom åklagare samt anmälde sig tillika föra talan för målseganden, aflidne Anders Gustaf Jonssons moder Kristina Jonsson på grund af företedd vederbörligen inrättad fullmakt, hvilken jemväl innefattade bemyndigande att vid möjligen blifvande ytterligare ransakningstillfällen föra målsegandens talan.

Angående sin ålder och hufvudsakligaste lefnadsomständigheter uppgaf Karlsson att han vore född den 28 Maj 1858 vid Fornbotorp under Grinda säteri i Lilla Malma socken och son till Torparen Karl Johan Pettersson och dennes hustru Anna Lotta Larsdotter, af hvilka fadren aflidit den 28 Oktober 1877, men modren ännu lefde och voro bosatt vid Rosenberg i förenämnde socken; att han under vistelsen i föräldrahemmet åtnjutut folkskoleundervisning och vid 15 års ålder första gången blifvit delaktig af H H Nattvard, att han äfven efter denna tid qvarstannat hos föräldrarne och gjort dagsverken vid Grinda, till dess han våren 1877 blifvid antagen som soldat vid Oppunda Kompani af Kongl. Södermanlands Regemente under Nr 427 för Skulsta i Lilla Malma socken; att han våren 1878 afflyttat till sitt soldattorp, kalladt Lilla Mötet och beläget omkring 0,2 mil från Malmköping, och alltsedan varit derstädes bosatt, att han den 17 April innevarande år ingått äktenskap med Maria Wilhelmina Tapper, då hans moder som förut hos honom vistats och förestått hans hushåll, flyttat ifrån honom; att han som icke hade några barn, befunne sig i någorlunda bergade lefnadsomständigheter, samt att han, som kunde läsa och skrifva, icke tillförne varit för brott straffad eller, ens tilltalad.

 

Från PastorsEmbetet i Lilla Malma församling hade åklagaren införskaffat och företedde en vid Rn ett för Karlsson utfärdadt så lydande prestbetyg;

” Att Soldaten Erik Viktor Karlsson etc; Litt C

Åklagaren förmälte härpå att den 15 nästlidne Oktober Inhysesmannen Johannes Ersson hos honom anmält att Ander Gustaf Jonsson samma dags morgon funnits död, i förstugan till sin bostad vid Nylund, utan veterligen föregången sjukdom, att åklagaren med anledning häraf nämnde dag anstält polisundersökning, dervid blifvit upplyst: att sedan tilltalade Karlson på efter middagen den 14 Oktober kommit till Nylund och bränvin blifvit efterskickadt, Karlsson och Anders Gustaf Jonsson druckit i hvarandras sällskap till inemot klockan elfva på qvällen; att de derefter blifvit oense och börjat slåss, hvarvid Anders Gustaf Jonssons hushållerska Klara Matilda Andersson blifvit rädd och begifvit sig till en grannstuga, der hon tillbringat natten, samt att då hon omkringklockan 6 på morgonen återkommit, Anders Gustaf Jonsson funnits liggande död i förstugan till sin bostad och Karlsson stående bredvid liket.

På fråga uppgaf åklagaren härjemte att Anders Gustaf Jonsson vid sin död varit omkring fyratio år gammal och ogift, att han med besittningsrätt innehaft och bebott lägenheten Nylund under Lundby i Lilla Malma socken; att hans moder, som voro hans enda i lifvet varande närmare slägting, bott hos honom till sistlidne vår, då hon afflyttat, hvarefter förbemälde Klara Matilda Andersson skött hans hushåll, att Anders Gustaf Jonsson uppgifves hafva stått i närmare förhållande till Klara Matilda Andersson och tillsammans med henne hafva ett barn som ännu voro helt litet och hvilket jemte en äldre flicka om 6 till 7 års ålder, Klara Matilda Andersson hade hos sig; att förutom dessa nu nämnde personer inga andra varit boende vid Nylund, hvarifrån de närmaste grannarne Notbindaren Anders Karlsson och h h emellertid bodde på endast 8 á 10 famnars afstånd; att Anders Gustaf Jonsson som befunnit sig i knappa förmögenhetsomständigheter; i nyktert tillstånd varit allvarsam och ordentlig, men att han som varit begifven på starka drycker och ofta öfverlastat sig vid sådana tillfällen varit lättretlig och oregerlig.

Sedan härefter åtskillige personer hvilka blifvit af åklagaren såsom vittnen inkallade och nu voro för Rn tillstädes, fått afträda, hördes Karlsson öfver den mot honom gjorda angifvelsen dervid han redigt och utan motsägelser afgaf följande berättelse; Karlsson, som bodde ungefär ¼ timmes väg från Nylund, hade varit bekant med Anders Gustaf Jonsson sedan 5 år tillbaka och träffat honom åtskilliga gånger i Malmköping då de i hvarandras sällskap förtärt bränvin.

Karlsson hade emellertid aldrig förrän ifrågavarande tillfälle varit hemma hon Jonsson och ej heller tillförne med honom varit i osämja. Jonssons hushållerska Klara Matilda Andersson hade Karlsson känt sedan han varit 14 år gammal då de gått i gemensamt arbete vid Grinda herregård såsom s.k. löshjon, men efter denna tid hade de ej åter träffats förrän på senaste tiden, enär de uppehållit sig å skilda orter. Karlsson hade för öfrigt aldrig till henne stått i något intimare förhållande eller ens talat med henne sedan de slutat arbeta vid Grinda.

Fredagen den 14 nästlidne Oktober klockan mellan 11 och 12 på dagen sammanträffade Karlsson på torget i Malmköping med Anders Gustaf Jonsson hvilken der utbjöd till salu kött efter en ko som han slagtat. Då Karlsson, på Jonssons fråga, sade sig gerna vilja köpa ett stycke kött, men att han inte hade några penningar erbjöd sig Jonsson att låta Karlsson få köttet på kredit, hvarefter de öfverenskommo att Karlsson på eftermiddagen skulle gå till Nylund för att afhemta detsamma, Karlsson som emellertid begaf sig hem för att äta middag, infann sig omkring klockan ½4 på eftermiddagen vid Nylund, hvarest då, förutom Jonsson och Klara Matilda Andersson samt hennes barn, äfven befann sig tillika Snickaren Ljung i Malmköping. Jonsson var nu rusig, hvaremot Karlsson, som förut på dagen endast förtärt en sup, var fullkomligt nykter. Efter en stunds samtal väckte Jonsson förslag om anskaffande af bränvin, hvilket likväl förföll, emedan ingen af dem hade några penningar. Emellertid aflägsnade sig Ljung, hvarpå Lotta Persdotter i Hillerstorp, som för Jonssons räkning försålt kött infann sig med betalning för detsamma. Åt Karlsson uppvägdes nu 11 skålpund kött, hvilka inlades i ett knyte. Jonsson uppmanade härefter ånyo Karlsson att hemta bränvin och efter en stunds nekande emottog äfven Karlsson af Jonsson en krona för att i Malmköping derför köpa bränvin. Karlsson aflägsnade sig härpå, men återvände om en halftimme eller omkring klockan 6 e m till Nylund med ett stop bränvin, som han för de erhållna penningarne inköpt. Lotta Persdotter hade nu gått, så att endast Jonsson samt hans hushållerska och hennes barn voro inne i rummet. På Jonssons tillsägelse framtog Klara Matilda Andersson glas och slog i två supar dem Karlsson och Jonsson tömde. Den sistnämnde var vid särdeles godt lynne, tillsade Kn att sätta sig ned vid bordet, lät taga fram mat och slog sig sjelf ned bredvid Karlsson, hvarefter de åto och drucko ytterligare två supar hvardera. Som det emellertid började blifva sent, reste sig Karlsson från bordet och sade sig vilja gå hem, Jonsson tillsade honom likväl att sitta ned, hvarpå de åter började supa, Karlsson dock vida mer än Jonsson. Då, enligt hvad Karlsson trodde klockan var något öfver tio, reste sig Karlsson åter och förklarade med bestämdhet att han nu emnade gå hem, hvarjemte Karlsson uttryckte farhågor att Jonsson och Klara Matilda Andersson kunde blifva missbelåtna öfver hans långvariga qvarstannande. Båda yttrade emellertid att det vore mycket roligt om Karlsson ville stanna qvar” Såväl Jonsson som Karlsson gingo nu ut för att se på vädret, båda mycket öfverlastade, Jonssons dock i högre grad än Karlsson, hvilken fullkomligt väl kunde uppfatta hvad som skedde. Ute regnade det och var mycket mörkt, hvarför Karlsson och Jonsson återvände in i rummet, der Klara Matilda Andersson då antingen redan låg i en soffa eller ock höll på att lägga sig. Utan annan afsigt än att skämta gick sen Karlsson fram till soffan, der Klara Matilda Andersson var liggande, och yttrade till henne: ”om jag skall stanna qvar, skall jag väl ligga hos dig” Häröfver blef emellertid Jonsson uppretad, sängt sig om och sprang ut, sägande: ”är det på det viset, kan ni gerna få vara ensamma derinne.” I afsigt att blidka Jonsson gick Karlsson ut efter honom och förestälde honom att Karlsson, som vore gift, alls icke haft någon mening med sina ord. Jonsson, som dock ville låta försona sig kom herpå åter med in i rummet och stälde sig vid spiseln. Fortfarande i tanke att åstadkomma försoning gick Karlsson fram till Jonsson och lade sin hand på hans axel, hvarvid Karlsson, som nu började känna sig drucken och äfven retad öfver Jonssons långsinthet, möjligen ryckte till på Jonsson. Denne, hvilken var ännu mera drucken än Karlsson föll härigenom omkull i spiselvrån utan att dock på något sätt skada sig. Klara Matilda Andersson som hittills legat i soffan, tog nu det minsta barnet och sprang ut.

Under detta uppträde hade Karlsson och Jonsson talat högljudt och svurit emot varandra. Sedan Klara Matilda Andersson gått, reste sig Jonsson och var försonligare stämd, så att han till och med slog i en sup åt Karlsson och äfven söp honom till. Om vid pass tio minuters förlopp gick Jonsson emellertid för att, som han uppgaf, se efter hvart Klara tagit vägen, tilläggande att han sedan skulle gå upp och lägga sig på vinden.

Redan förut hade nemligen Jonsson omtalat att han å vinden brukade hafva sin liggplats.

Vid det Jonsson gick ut, lade sig Karlsson, som kände sig trött, oafklädd ofvanpå en i rummet stående obäddad soffa, der han genast insomnade.

Något före dagningen väcktes Karlsson, som sofvit lugnt hela natten, deraf att Klara Matilda Anderssons 6 á 7 åriga dotter, hvilken låg i en vagga i samma rum, började gråta. Då Karlsson frågade henne hvarför hon var ledsen, svarade hon att hon blifvit rädd emedan det dundrat hårdt i förstugan, hvarjemte hon tillika uppgaf att hennes far och mor befunnit sig uppe å vinden. Karlsson tröstade barnet och flyttade det från vaggan till en i rummet stående uppbäddad soffa, hvarefter Karlsson åter lade sig att sofva som förut. Men efter en stund steg Karlsson åter upp och begaf sig ut för att låta sitt vatten, hvarvid äfven Klara Matilda Anderssons dotter följde med. Utkomne i förstugan funno de Jonsson liggande därstädes framstupa med hufvudet åt stugudörren och fötterne åt motsatta sidan af förstugan.

Enligt hvad Karlsson tyckte var Jonsson helt och hållet påklädd.

I tanke att Jonsson föregående afton stupat omkull derstädes och somnat, ropade Karlsson två gånger åt Jonsson att stiga upp, men då han icke fick något svar, hemtade han endast en rock och lade öfver Jonsson, hvarefter såväl han som flickan gingo in o lade sig. Sedan det blifvit full dager, steg Karlsson åter upp och gick ut samt fann Jonsson ännu liggande på samma sätt som förut. Karlsson ropade till honom att stiga upp, men erhöll ej heller nu något svar, hvarför Karlsson tog med båda händer om Jonssons hufvud och vred på det för att få se honom i ansigtet. Jonsson fanns härvid hafva ögonen slutne och då Karlsson i öfrigt ej märkte något besynnerligt med honom trodde Karlson fortfarande att han sof. För att emellertid söka rätt på Klara Matilda Andersson, gick Karlsson ut, men mötte henne dervid kommande från ladugården, strax utanför förstugubron. Vid Klara Matilda Anderssons fråga efter Jonsson, pekade Karlsson åt förstugan tilläggande att Jonsson troligen legat der och sofvit hela natten. Båda följdes nu åt in i förstugan för att väcka Jonsson. Sedan Klara Matilda Andersson emellertid närmare betraktat Jonsson, utropade hon: ”Herre Jesus, jag tror han är död,” hvartill Karlsson genmälde, ”Åh, så Du säger, han sofver väl.” Klara Matilda Andersson skyndade härpå bort att tillkalla grannarne Notbindaren Anders Karlsson och hans hustru samt Inhysesmannen Johannis Ersson. Karlsson stannade deremot qvar i förstugan. Inom kort återkom Klara Matilda Andersson, åtföljd af Notbindaren Karlssons hustru och Johannis Ersson. Desse bekräftade att Jonsson var död samt reste upp hans kropp mot väggen i förstugan; men då Johannes Ersson nämnde till Karlsson att misstanke kommo att falla på Karlsson det han skulle vara anledning till Jonssons död, blef Karlsson förskräckt och aflägsnade sig. Efter undergånget förhör inför Länsmannen Eckerberg, blef Karlsson därpå den 17 nästlidne Oktober häktad och afförd till cellfängelset.

Allvarligen uppmanad vid derest Karlsson kände sig skyldig till Jonssons död, sådant uppebara och att lätta sitt samvete med afläggande af en sanningsenlig bekännelse, vidhöll Karlsson att hans nu aflagda berättelse voro med sanningen i allo öfverenstämmande och att han icke kunde erinra sig hafva till densamma något att tillägga. Karlsson var under berättelsens afgifvande redig, men syntes tillika särdeles nedstämd och sorgsen.

På framställd fråga upplyste kompaniombudet att Karlssons uppförande vid regementet, såvidt ombudet hade sig bekant, icke varit annat än godt; hvarjemte åklagaren i detta hänseende uppgaf att Karlsson och i synnerhet hans bröder voro i sin hemort kända såsom begifna på rusdrycker och såsom varande i drucket tillstånd särdeles oregerliga

Åklagaren anhöll häruppå om vittnesförhör med förra Pigan Klara Matilda Andersson i Malma fattighus, Notbindaren Anders Karlsson å Lundby egor, hustru Kristina Pettersson samt Inhysesmannen Johannes Ersson, jemväl å Lundby egor, hvilka åklagaren för sådant ändamål inkallat.

Åberopade vittnena för Rn tillstädes, fingo nu företräde, dervid jäf emot dem icke anfördes eller kunde utrönas; dock upplystes att Klara Matilda Andersson den sista tiden varit fast utan bestämd lön, anställd såsom hushållerska hos Anders Gustaf Jonsson, men att hon numera vore intagen å Malma församlings fattighus, äfvensom att hon med den aflidne i oloflig beblandelse haft ett barn, som ännu lefde hvilka omständigheter HdRn emellertid icke fann utgöra hinder för Klara Matilda Anderssons afhörande såsom vittne.

Härefter fick såväl Klara Matilda Andersson som öfrige inkallade vittnen aflägga vittneseden, om hvars vigt och medförande förbindelse de erinrades, hvaruppå de hvar för sig hördes och berättade:

1a Klara Matilda Andersson, att vittnet som för flere år sedan tillsammans med den tilltalade gått i arbete vid Grinda, derefter ej träffat honom förr än på senare tiden och aldrig till honom stått i förtroligare förhållande; att vittnet för två år sedan gjort bekantskap med aflidne Anders Gustafd Jonsson, i hvars hus vittnet vistats sedan den 5 December 1879; att jemte vittnet hos Jonsson bott vittnets två barn, nemligen en flicka om 6 års ålder och ett ännu helt spädt barn, hvartill Jonsson varit fader; att den af Jonsson innehafda lägenheten varit försedd med stugubyggnad, bestående af stuga och kammare med förstuga, hvarifrån ingång ledde till såväl kammaren som stugan; att endast den sistnämnda varit bebodd och att der funnes liggplatser i en vid hvardera väggen stående utdragssoffa samt en vagga, hvilken sistnämnde haft sin plats bredvid spiseln; att Jonsson emellertid under sommaren icke legat inne i stugan utan uppe å vinden, der en ordentlig bädd vore för hans räkning anordnad; att man till vinden hade uppgång från förstugan medelst en vanlig pinnstege, hvilken ställdes lutande emot väggen, då man vill stiga upp; att Jonsson i nyktert tillstånd vara allvarlig och ordentlig, men då han blifvit drucken, vore lättretad och i sådant tillstånd äfven brukat slå vittnet; att Jonsson natten till onsdagen den 12 Oktober legat inne i stugan, men de två följande nätterna återtagit sin vanliga sofplats på vinden; att sedan Jonsson Fredagen den 14 Oktober begifvit sig till Malmköping för att sälja kött efter en ko, hvilken blifvit slagtad vid Nylund, han på eftermiddagen hemkommit mycket berusad samt dervid varit oregerlig och svår mot vittnet, så att vittnet tänkt på att gå bort; att inemot klockan 5 på aftonen Karlsson anländt för att köpa kött, hvarvid vittnet funnit Karlsson vara fullkomligt nykter; att sedan Karlsson fått åt sig uppvägt ett stycke kött, hvarför han icke erlagt någon betalning, fråga väckts om anskaffande af bränvin och att efter det Lotta Persdotter från Hillerstorp jemväl ankommit och lemnat Jonsson penningar för såldt kött, Karlsson efter en stunds nekande af Jonsson emottagit en krona för att i Malmköping inköpa bränvin; att Karlsson kort derefter återkommit med ett stop bränvin, hvarpå Karlsson och Jonsson i god sämja suttit och druckit till inemot klockan tio på qvällen; att vittnet emellertid omkring klockan 8 lagt sig i den ena af de i rummet stående sofforna, hvars lock vittnet aftagit, utan att dock vittnet klädt af sig; att vittnet ännu varit liggande då Karlsson, efter hvad vittnet trodde något efter klockan tio kommit fram till vittnet och yttrade: ”jag tänkte fråga dig om jag kan få ligga på soffan,” hvilken fråga vittnet uppfattat så som Karlsson skulle begärt tillåtelse att ligga på den andra i rummet stående soffan; att Jonsson som just då lagt sig på golfvet, när han hört Karlsson fråga, rusat upp och sprungit ut i förstugan; att Karlsson skyndat ut efter honom och tagit honom i armarne samt brottats med honom ute i förstugan; att Jonsson varit mycket uppretad, men Karlsson i lugnande ton yttrat: ”inte skall du vara enfaldig och tro att jag vill ligga hos Klara;” att båda två härpå åter inkommit i stugan, Jonsson ond och svärjande mot Karlsson; att Karlsson, som fortfarande sökt lugna Jonsson, fattat tag i denne, hvarvid Jonsson sagt: ”icke må du tro att jag ger vika för en knekt;” att Karlsson, som nu äfven börjat blifva ond, skjutit Jonsson baklänges emot spiseln derstädes svängt till på Jonsson så att denne fallit omkull, utan att vittnet kunde uppgifva, om han skadat sig; att en stenkruka hvilken stått bredvid spiseln, på morgonen jemväl funnits sönderslagen, ehuru vittnet icke visste om sådant skett nu eller vid ett senare tillfälle; att Jonsson emellertid vid fallet tagit för sig med händerna: att vittnet, som blifvit rädd, härpå med det mindre barnet skyndat ut, hvaremot det äldre lemnats sofvande i vaggan; att då vittnet kommit upp i skogen några famnar ifrån Nylund, vittnet ännu hört Jonsson och Karlsson träta, efter hvad vittnet tyck uti förstugan; att vittnet som tillbragt natten hos Notbindaren Karlsson och h h, något före klockan 6 på morgonen återvänt till Nylund och, då vittnet kommit i närheten af stugubyggnaden, hört Karlsson ute i förstugan ropa på Jonsson; att då vittnet framkommit, Karlsson kommit henne till mötes och på vittnets fråga hur det stodo till, yttrat ”Gustaf ligger i förstugan och sofver och han har väl legat der hela natten;”

 

Att vittnet härpå gått in i förstugan och då der funnits blod å golfvet till en myckenhet af vid pass en half jungfru, hemtat en trasa och torkat upp blodet samt äfven aftorkat Jonssons näsa hvilken varit blodig; att vittnet, som på grund häraf antagit att Jonsson blödt näsblod, jemväl förmärkt att vatten runnit ur örat på Jonsson; att Jonsson, som påklädd, ehuru utan stöflar, legat med ansigtet mot golfvet, för öfrigt hvilat på sidan med fötterna riktade åt utgången och hufvudet åt stugudörren, hvadan kroppen legat i en båge; att vittnet, som ej å Jonsson kunnat upptäcka något spår af yttre våld, likväl tyckt att han sett underlig ut, emedan hela hans ansigte varit alldeles blåaktigt; att då vittnet med anledning häraf sett närmare efter, vittnet upptäckt att Jonsson varit död samt sagt till Karlsson som stått qvar i förstugan, ”Herre Jesus jag tror han är död”; att Karlsson härtill svarat, ”ånej det är han väl inte”; att vittnet härefter rest upp öfre delen af Jonsson kropp mot förstuguväggen och bekräftat att han varit död; att smeden Karlsson qvarstannat hos liket, vittnet härpå sprungit efter Notbindaren Karlssons hustru, hvilken genast åtföljt vittnet till Nylund, der de funnit Karlsson vara qvar; att vittnet knäpte upp Jonssons väst och känt på bröstet, men funnit att hjertat upphört att slå, ehuru bröstet ännu känts varmt, hvarjemte hustru Karlsson känt på den dödes puls, som icke vidare rörde sig; att sedan vittnet Johannes Ersson tillkommit och yttrat till Karlsson, att misstankar komme att falla på denne för Jonssons död, Karlsson aflägsnat sig; att vittnet emellertid hela tiden förut funnit Karlsson vara fullkomligt sig lik; att vittnet jemte hustru Karlsson och Johannes Ersson sedermera burit den döda kroppen in i stugan och lagt den på soffan derstädes; att liket påföljande söndagsmorgon derifrån blifvit flyttadt ut på logen vid Nylund, hvarest det varit liggande till dess fredagen den 21 Oktober liköppning blifvit verkställd, tilläggande vittnet att den stege, som plägat användas för uppgång till vinden, på aftonen den 14 Oktober icke stått i förstugan, utan varit förvarad i ett skjul bredvid ladugården; att på morgonen den 15 samma stege funnits i förstugan, ehuru den varit nästan rakt uppstäld emot väggen och icke, såsom vanligt, lutad deremot; att vittnet, med hänsyn till den ställning Jonsson kropp innehaft då vittnet förut fått se densamma, ansåge sannolikt att Jonsson stupat ned ifrån vinden; att vittnet längre fram på dagen varit uppe å vinden och dervid påträffat ett par Jonsson tillhörige stöflar, hvilka vittnet med säkerhet visste att denne aftonen förut begagnat; att på vinden jemväl synts att någon under natten kräkts derstädes, hvarjemte Jonssons der varande bädd befunnits upprörd, liksom om någon på natten legat i densamma; samt att af det inköpta bränvinet på morgonen funnits qvar endast omkring ett qvarter;

2:a hustru Karlsson att vittnet sedan lång tid tillbaka varit bekant med aflidne Anders Gustaf Jonsson, men deremot endast högst obetydligt kände den tilltalade; att den förenämnde, då han varit drucken, varit känd såsom våldsam och oregerlig; att Klara Matilda Andersson en längre tid bott hos och hushållat för Jonsson och att det vore allmänt bekant hurusom de hade barn tillsammans; att vittnet jemte sin man Notbindaren och vittnet Johannes Ersson bebodde en lägenhet belägen endast 8 á 10 famnar ifrån Nylund; att omkring kl ½ 11 på qvällen fredagen den 14 Oktober Klara Matilda Andersson med sitt minsta barn kommit till vittnets bostad och bedt att få ligga der öfver natten, emedan Jonsson och Karlsson vore fulla och slogs vid Nylund; att något efter klockan 6 på morgonen Klara Matilda Andersson, som emellertid legat hos vittnet öfver natten, återvändt till sitt hem; att Klara Matilda Andersson likväl inom kort kommit tillbaka och anmodat vittnet följa med till Nylund, emedan Jonsson skullle vara död; att vittnet genast gått med och då de framkommit funnit Karlsson stående på förstugubron; att vittnet härvid frågat Karlsson hvad han och Jonsson gjort, dertill Karlsson genmält att de icke lefvat oordentlig, hvarjemte Karlsson förmenat att Jonsson icke vore verkligt död; att vittnet sedermera gått in i förstugan, der Jonssons kropp funnits upprest emot förstuguväggen; att å densamma som varit påklädd icke synts något spår af blod eller yttre våld, men att en blodig trasa funnits liggande å förstugugolfvet; att Jonsson visserligen varit blå i ansigtet, men för öfrigt icke sett besynnerlig ut; att sedan vittnet Johannes Ersson ankommit och Karlsson aflägsnat sig, Johannes Ersson hjelpte Klara Matilda Andersson och vittnet att bära in Jonssons kropp på en i stugan varande soffa, uppegifvande vittnet dessutom på fråga, att en stege, som synts begagnas för gång å vinden ifrågavarande morgon stått uppstäld tätt intill väggen i förstugan samt att vittnet hört omtalas att Jonsson brukat hafva sin liggplats uppe å vinden.

3:e Johannes Ersson att vittnet sedan lång tid tillbaka känt såväl Karlsson som Jonsson; att den förstnämnde städse varit litet qvick till humöret och den senare oregerlig så snart han blifvit drucken; att vittnet som vore boende hos Notbindaren Karlsson på 8 á 10 famnars afstånd från Nylund morgonen den 15 nästlidne Oktober erhållit underrättelse om Jonssons död derigenom att Klara Matilda Andersson gråtande bedt hustrun Karlsson af sådan anledning komma öfver till Nylund; att sedan qvinnorna gått först, vittnet strax följt efter samt påträffat Karlsson stående å förstugubron vid Nylund; att vittnet dervid sagt till Karlsson: ”det här ser illa ut för dig, ty ni har ju varit osams”; hvartill Karlsson endast genmält: ”ha vi varit osams” att vittnet härpå gått in i förstugan, hvaremot Karlsson, som visserligen varit sig lik, men sett mycket nedslagen och ledsen ut, genast aflägsnat sig; att vittnet som funnit Jonssons döda kropp i sittande ställning upprest mot förstuguväggen, tagit i Jonssons hand och ….att pulsen stått stilla, hvaremot bröstet ännu känts varmt, ehuru hjertat upphört att slå; att kroppen, som varit påklädd kläder med undantag af stöflarne, icke burit några märken efter densamma tillfogadt våld; att vittnet äfven känt efter i hufvudet om der skulle vara något hål, men att så ej varit förhållande, hvaremot ansigtet varit mycket blått under ena ögat; att sedan Jonssons kropp af vittnet jemte hustru Karlsson och Kristina! Matilda Andersson blifvit inburen och lagd på en i stugan befintlig soffa, vittnet genast hos Länsmannen Eckerberg gjort anmälan om tilldragelsen, hvarjemte vittnet på fråga uppgaf att vittnet hört sägas det Jonsson plägat ligga på vinden samt att en stege ifrågavarande morgon stått nästan rakt upprest mot väggen i förstugan.

Upprepade vidkändes berättelserna af vittnena, hvilka under uppgift att de rest efter skjuts från sitt hemvist till Flens jernvägsstation 1,5 mil samt derifrån med jernväg till Nyköping, fordrade ersättning för deras inställelse hvar för sig med skjuts penningar efter en häst fram och åter från deras hemvist till Flen sant biljett i tredje klassens vagn från Flen till Nyköping o åter, äfvensom i traktamente för två dagar tillsammans fyra kronor; Och sedan den tilltalade på fråga förklarat sig mot nämnde belopp icke hafva något att erinra tillkännagafs för vittnena att yttrande öfver deras nu framstälda begäran om ersättning skulle vid målets slut meddelas.

Öfver vittnesmålen hört, erkände Karlsson deras riktighet.

Allmänne åklagaren anhöll härpå om uppskof med målet för att genom afhörande af Klara Matilda Anderssons ofvan omtalade 6 åriga dotter, och Notbindaren Anders Karlsson och andre personer hvilka kunde hafva något att i målet till upplysning meddela, få att vidare utredt, huruvida Karlssson kunde till Anders Gustaf Jonssons död anses skyldig eller icke yrkande åklagaren, derest uppskof ej kunde beviljas, att enär Karlsson erkänt att han slagits med Jonssson och Provincialläkaren Landelius intygat att Jonsson aflidit till följd af hjernblödning orsakadt genom yttre våld å hans hjerna, Karlsson måtte för hvad han sålunda låtit komma sig till last ådömas laga ansvar : Och afsades häruppå fööljande:

Beslut Uppskof

HdsRn som på grund af hvad i målet förekommit finner det Karlsson icke vidare bör i häkte hållas, aktas skäligt med bifall till åklagarens derom framstälde begäran för åstadkommande af ytterligare utredning i målet, uppskjuta detsamma till andra allmänna sammanträdet under nu pågående Höste Ting med Hdr och första rättegångsdagen deraf eller Måndagen den 28 nästkommande November, då åklagaren bör inställa sig, försedd med åberopad bevisning och tilltalade Karlsson, hvilken nu genast så vid laga hinder eljest icke möter skall ur häktet lösgifvas, skall komma tillstädes, vid äfventyr att i annat fall varda till Rn hemtad.

Affördes. År och dag som ofvan Johan Widén ?

Läkarutlåtande Litt B

 

År 1881 d 21 Oktober förrättades af undertecknad, provincial läkare på anmodan af Konungens Befallningshafvande vid Lägenheten N ylund på Lundby egor i La Malma socken, rättsmedecinsk undersökning af liket efter arbetskarlen Anders Gustaf Jonsson i närvaro af Herman Sjölander, J.A. Kilander och Per Andersson. Likets identitet intygades af J.A, Kilander och Per Andersson.

 

Species facti: Polisrapporten innehåller att Anders Gustaf Jonsson och Soldaten Erik Victor Carlsson d 14de dennes på qvällen efter förtärandet af bränvin kommit i handgemäng med hvarandra, hvarvid Carlsson slagit omkull Jonsson vid spiseln. Följande morgon kl 6 hade Jonsson funnits liggande död i förstugan till sin bostad. Liket hade då ej varit kallt.

Yttre besigtning: Ögon och mund lätt slutna; i pannan ofvanför högra ögat finnes en röd fläck af ungefär en 2 öres slants storlek; vilken skifftande i blågrönt, på baksidan af halsen finnes en större svulst, hvilken han lärer haft sedan sitt 17de år, på ryggen likblånader, men inga tecken till yttre våld kunna upptäckas.

Inre besigtning: Vid hufvudsvålens aflossande finnes en tunn blodutgjutning på hjessan till formen rund och af ungefär en fem öres storlek. Benkallotten hel, på hjessan emellan benkallotten och hårda hjernhinnan finnes en utgjutning af mörk tunnflytande blod, en sådan finnes äfven på basen af hjernan i synnerhet kring lilla hjernan och ponsvaroli, på hjernans convexa yta är mjuka hjernhinnan något blodfylld.

Hjernmassan är hvit icke blodprickig, sidoventriklarne tomma. Struphufvudet /Larynx/ tomt och slemhinnan blek, luftstrupen äfven tom; slemhinnan af normalt utseende. Högra lungan fri, lungan kännes elastisk och knistrar öfverallt vid insnitt. Venstra lungan till en del fastväxt vid bröstväggen med gamla vindvävsträngar, är af samma beskaffenhet som den högra. Hjertsäcken tom, hjertat helt obetydligt fettbelagdt, dess valfver och mynningar friska. Lefvern till färgen gulgrå fettvandlad; gallblåsan innehåller ungefär 1 matsked tunn ljusgrön galla. Mjelten temligen fast till färgen rödbrun. Magsäcken tom slemhinnan till färgen ljusgrå, inga sårnader förefinnas. Tunntarmarne tomma slemhinnan blek, i groftarmarne finnes något excrimenter. Njurarne friska. Urinblåsan innehåller omkring 20 kb tum ljusgul urin. (~330 ml)

 

E Landelius

Prov. Läkare

Vittnen

Herm. Sjölander

Provis.

 

J. A. Kilander P. Andersson

Vidimeras exofficie

E Landelius

 

 

 

§ 98 E. V. Karlsson ang. 1881 den 28 November

 

S.D. Sedan HRn genom beslut den 5 innevarande månad vid extra ransakningsmålet ang. Soldaten Erik Viktor Karlsson från Skulsta, Lilla Malma Socken, häktad och tilltalad för dråp å Arbetskarlen Anders Gustaf Jonsson vid Nylund, förenämnde socken jemte det HRn förklarat att Karlsson icke vidare borde i häkte hållas, tillika uppskjutit ransakningens vidare handläggning till innevarande dag; så företogs nu åter detta mål och instälde sig dervid, i närvaro af allmänne åklagaren, Länsmannen Eckerberg, hvilken på grund af förut företedd fullmakt förde talan jemväl för målsegaren aflidne Anders Gustaf Jonsson moder Kristina Jonsson, tilltalade Karlsson personligen. I egenskap af Kompanifullmäktig tillstädeskom på grund af företedd vederbörligt förordnande, Fanjunkaren Viktor Frendin.

Protokollet för förra rättegångstillfället upplästes och godkändes såväl af åklagaren som den tilltalade.

Åklagaren förmälte, att han till tingssammanträdet inkallat ej mindre i protokollet för förra ransakningtillfället omförmälde Notbindaren Ander Karlsson samt f pigan Klara Matilda Anderssons femåriga dotter, Matilda Aqvilina, än äfven Klara Matilda Andersson för att i målet höras, men då nu anmälter, att Notbindaren Karlsson vore af sjukdom förhindrad iakttaga inställelse, afstog åklagaren enär Karlsson dessutom icke skulle hafva något af betydelse att i målet upplysa, från dennes hörande.

Klara Matilda Andersson och hennes dotter fingo deremot företräde, dervid den förstnämnda, erinrad derom att den af henne förut i målet aflagda ed fortfarande vore för henne bindande och varnad för vådan af samma eds missbruk, hördes och berättade, under hänvisning till hvad hon förut uppgifvit; att då vittnet natten till Lördagen den 15 nästlidne Oktober aflägsnat sig från hennes och Anders Gustaf Jonssons bostad vid Nylund, den sistnämnde påhaft samma kläder som han begagnat under resan till Malmköping; att då Jonsson påföljande morgon anträffats död ute i förstugan vid Nylund, han deremot funnits iklädd andra sämre kläder, hvilka såvidt vittnet kunde erinra sig på aftonen varit hängande i den vid Nylund befintliga obebodde stugukammaren; att den rock Jonsson haft under färden till Malmköping, vid Jonssons påträffande morgonen den 15 Oktober funnits utbredd öfver Jonssons kropp, hvilken för öfrigt varit iklädd alla kläder undantagandes stöflar,; att vittnet längre fram på dagen upptäckt Jonssons dagen förut påhafda byxor hängande i förberörde stugukammare; - att afståndet emellan öfre kanten af vindsöppningen och förstugugolfvet vid Nylund utgjorde omkring 4 alnar; att den vid uppstigande på vinden använde stegen deremot endast vore omkring 3 alnar lång; att hvarken Jonssons döda kropp eller hans vid anträffandet påhafvda kläder burit de ringaste märken efter förut undergången misshandel; att ej heller inom bostaden eller i dess närmaste grannskap ifrågavarande morgon förmärkts något yxa, vedträd eller annat svårare tillhygge, såvida icke såsom sådant kunde begagnat den i vittnets förut afgifna berättelse omnämnda stenkruka, hvilken på aftonen den 14 Oktober varit stående bredvid spiseln i stugan vid Nylund; att berörda stenkruka på morgonen funnits hafva ena sidan sönderslagen, hvarjemte den blifvit flyttad ungefär en fot från sin förra plats; att krukans sönderslagning, enl, vittnets förmenande, måste hafva åstadkommits antingen derigenom att den blifvit sparkad af Karlsson eller Jonsson under deras brottande på aftonen eller ock derigenom att den blifvit slagen emot något hårdt föremål; att Jonsson den sista tiden i drucket tillstånd haft anfall af svårmod och sagt sig vara ledsen vid lifvet; att han sålunda nästliden vinter en gång till deras bostad medfört ett stycke stubintråd, med hvars tillhjelp han sagt sig skola afhända sig lifvet; att Jonsson onsdagen näst före sin död, då han jemväl varit drucken, yttrat till vittnet, ”att de snart skulle skiljas åt” samt vid vittnets fråga, på hvad sätt detta skulle ske, svarat: ”på hvad sätt som helst”, hvilka ord vittnet fattat såsom syftande på en önskan att taga sig sjelf afdaga; men att Jonsson, på vittnets föreställningar, emellertid förklarat, det han icke på allvar hyst någon sådan önskan.

Härefter hördes Matilda Aqvilina, hvilken, enligt af modren meddelad upplysning, den 12 sistlidne Oktober fyllt 5 år, dervid hon omtalade, att hon, som ifrågavarande natt legat uti en i stugan vid Nylund stående vagga, på morgonen vaknat, dervid att ett hårdt ”dumpande” hörts ute i förstugan, att då hon dervid blifvit rädd Karlsson, hvilken legat och sofvit på en soffa i samma rum, stigit upp och flyttat henne öfver i den andra i rummet befintliga soffan; att efter en stund Karlsson och hon gått ut och då funnit Jonsson liggande i förstugan; att Karlsson då ropat på Jonsson att stuga upp, men icke erhållit något svar; att de båda derefter åter gått in i stugan och lagt sig.

Vittnet Klara Matilda Anderssons berättelse blef för henne upprepad och af henne vidkänd, hvarjemte hon, på fråga, förmälte, det hon icke vidare kunde erinra sig något att till upplysning i målet meddela.

Öfver Klara Matilda Anderssons och Matilda Aqvilinas berättelser hörd förmälte sig Karlsson icke vilja bestrida desammas riktighet; tilläggande, att han under sin vistelse vid Nylund alls icke varseblifvit den af Klara Matilda Andersson omtalade stenkrukan.

Utslag

Allmänne åklagaren öfverlemnade härefter målet till Häradsrättens pröfning under yrkande om ansvar å Karlsson för hvad emot denne i målet förekommit; Och då jemväl Karlsson sade sig icke hafva vidare att andraga eller till sin förut aflagda berättelse tillägga, afsades, att utslag skulle i målet meddelas å den dag som blifvit bestämd för tingets afslutande eller Lördagen den 31 nästkommande December, ehvad parterna komme för Rätten tillstädes eller icke. Forts § 134

 

 

 

§ 134 Forts fr § 98

S.D. Aflemnades uti det här ofvan i Domboken under §98 antecknade målet emellan Länsmannen G,C, Eckerberg, på tjenstens vägnar, å ena sida, och Soldaten Erik Viktor Karlsson från Skulsta, Lilla Malma socken, å den andra angående ansvar å den sistnämnde för dråp å Arbetskarlen Anders Gustaf Jonsson från Nylund, förenämnde socken, följande efter föregången öfverläggning fattade

Utslag

I målet av ådagalagdt att, sedan tilltalade Karlsson fredagen den 14 Oktober 1881 uti Anders Gustaf Jonssons bostad vid Nylund i dennes sällskap förtärt bränvin, samt Karlsson och Jonsson råkat i osämja, Karlsson slagit omkull Jonsson, utan att, såvidt utrönas kunnat Jonsson deraf lidit någon skada; att efter det Jonssons hushållerska Klara Matilda Andersson som jemte sina minderåriga barn hos Jonsson varit boende, härvid med det mindre barnet aflägsnat sig, Karlsson öfver natten qvarstannat vid Nylund, samt att Jonsson tidigt påföljande morgon funnits död i förstugan till sin bostad, der Karlsson då ännu qvarvarit, hvarvid likväl intet tecken till yttre våld upptäcktes å Jonssons kropp eller kläder, hvarjemte Herr Provincial läkaren E. Landelius uti afgifvet embetsuttalande på ed intygat att Jonsson aflidit till följd af hjernblödning, förorsakad af yttre våld på hans hjessa; Men enär Karlsson förnekat att han till Jonssons död varit vållande samt genom öfrige i målet förekommande omständigheter han icke heller kunnadt derom öfvertygas. Alltså och då den af Karlsson mot Jonsson föröfvade misshandel icke heller hörer under allmänt åtal, varder Karlsson från ansvar i åtalad hänseende frikänd.

Vid denna utgång af målet skola de af åklagaren vid ransakningstillfället den 5 November 1881 inkallade vittnena förra Pigan Klara Matilda Andersson i Malma fattighus, Notbindare Anders Karlssons å Lundby egor hustru Kristina Pettersson och Inhysesmannen Johannes Ersson jemväl å Lundby egor, njuta ersättning för deras inställelse af allmänna medel, nemligen hvar för sig med skjutspenningar för en häst från deras hemvist till Flens jervägsstation 1,5 mil, och åter, kostnaden för biljett i tredje klassens vagn för resa fram och tillbaka emellan Flen och Nyköping samt i traktamente för två dagar tre kronor;

Egande Herr Provincialläkaren Landelius att för den å Jonssons döda kropp verkstälda liköppning och besigtning med för ersättning af för detta ändamål anslagna allmänna medel.

Kort besvärshänvisning i … dag den 20/1 82.